Robert i Kappadokien

En liten Reseberättelse från KAPPADOKIEN i Turkiet 13/12 – 20/12 2014.

Jag hade för några månader sedan haft anledning att ta spårvagnen in till stan och fick då tag på en ”Metro” Gratistidningen (som väl lever på annonser) och där sett en artikel med uppmaningen:
Res till Kappadokien 7980:- ./, 7000:- = 980:- totalt och Lis sa att ”det gör vi” !

Jag tyckte väl det lät ”lite lurigt” så jag ringde till den i Stockholm belägna resebyrån och fick då höra att det var den Turkiska Staten som låg bakom då det nu var lågsäsong i Turkiet och på detta sätt ville få dit turister.

I priset på 980:- låg t.o.r. Göteborg – Antalya, Inkvartering på 4 och 5-stjärniga hotell, Turkisk standard visserligen, men det kunde ju inte vara så dåligt…..samt frukostbuffé, allt i 7 nätter.

Vi hade en månad innan detta varit i Stockholm och det hjärtflimmer som Lis haft en längre tid (men som vi kunnat hantera) nu gjorde sig mer påminnt och Lis-Karin sa att:
”Jag kommer nog inte med till Turkiet” och jag då sagt att ”då får det vara, jag åker inte utan dig”.

Hemkomna till Göteborg så övertalade Lis och hennes syster Eva-Lena mig att, trots allt att åka själv, och då bestämde jag mig för detta.

Lördag morgon och min väckarklocka ringde 06:15 och 07:00 ringde den förbeställda taxin 15 min. Innan ankomst, som avtalats och flyget skulle gå 10:00 och 07:45 var vi
framme vid Landvetter.

Jag gick mot incheckningsdisken, då jag plötsligt kom på att jag glömt kassen med alla mina mediciner hemma !
Lis hade ju sagt att jag skulle packa medicinerna för sig, om väskan skulle komma bort o.s.v.
Normalt är det Lis som tar hand om alla små kassar m.m. och jag som bär väskorna och jag hade helt glömt bort det bagaget.
(Jag hade aldrig kunnat vara utan dessa mina mediciner i en hel vecka).

Jag slängde mig i en taxi (det var bilfritt på lördag morgonen) fick tag i min kasse och 08:50 stod jag igen framför inchecknings-disken. !!

Vi lyfte kl. 10:00 och efter 3½-timmes flygresa var vi framme i Antalya där klockan var 14:30, dom ligger före oss med 1 timma.
Vi hade landat i ett säkerligen 20-gradigt Antalya och småsvettats tills vi kom in i den luft-
konditionerade bussen som vi tilldelats, vi som skulle till Kappadokien.
Guiden kom och presenterade sig. Han talade en verkligen ”distinkt” engelska och det visade sig senare att han bott 10 år i USA. Vartenda ord gick tydligt fram och han berättade att vi hade haft tur, för tidigare i veckan hade det regnat 3 dagar i streck.
Det enda regn vi fick var en eftermiddag när vi iallafall satt i bussen för långfärd.

½-.timmas färd in till vårt Lyxhotell så var det första , när vi kom in i foajen, vi möttes av en jättelik krona av trä som hängde ner från taket och som säkert mätte 3 meter i diameter.

En lång foajé in till portierdisken på marmorgolv, där fick vi våra nycklar och lika långt marmorgolv igen, och kunde ta hissen upp till våra rum.

Jag tog mig en dusch och kände mig uppfräschad men gick och lade mig på sängen och sov i säkert 1-½ timma och gick därefter för att äta middag.

Matsalen gick i samma förnäma stil och där var uppdukat 3 stora ”hjul” man kunde gå runt och plocka till sig från bufféen av ett 10-tal olika sallader, lika mycket yougurtar, couscous ris m.m. plus massor av olika kötträtter, allt i grytor, samt ett helt bord av bara efterrätter ”sötsaker”.
Som min mamma brukade säga: ”Det ser godare ut än vad det är !!”

Till sist ett helt långbord med olika frukter.

Söndag 14/12 kl. 08:00 och temperaturen var c:a 20 grader i solen.
Denna dagen for vi med vår buss till en flod och for så i c:a 1½ timma och lade till vid en strand, marscherade 200 meter och befann oss vid Medelhavet, alltså hade vi gått på någon slags landtunga mellan floden och Medelhavet.

Jag tänkte man nog skulle våga doppa fötterna i havet, det var nog c:a 19 grader i vattnet, en person syntes bada men jag tyckte det var fullt tillräckligt, som sagt, att bara doppa fötterna. Sanden var snarast en typ småsten och jag hade räknat ut att då skulle jag nog kunna torka fötterna snabbt.

På båten fick vi betala 2.020 Skr. för att få äta lunch och middag under dessa 7 dagar plus alla inträden m.m. på våra utfärder och det borde bli c:a skr. 290:- per dag
(billigare än att stanna hemma som någon sa).
Vad vi drack fick vi naturligtvis betala extra för.

På resan nedåt floden hade jag suttit ihop med ett trevligt par, tagit mig en öl och sedan lämnat ölen när vi begav oss iväg på vår tripp till Medelhavet.
Vi kom tillbaka till båten och jag tänkte sätta mig där jag sist satt och vi skulle då få lunch där, fisk som vi beställt och tydligen odlats fram då vi såg massor av odlings-ställen med massor av fisk som plaskade.
En iakttagelse vi fastnade för var att alla fiskarna såg ut att vara exakt lika långa !
Mycket smakfulla.

Min dricka var borttagen och det var andra människor som jag satt vid.
Reflekterade inte närmare på detta, men när dom kom och skulle ta betalt så fanns jag inte med på deras lista.

Jag Hade Gått På Fel Båt !!

Vi låg ju vid kaj, och det var bara till att traska över till mitt fartyg.
Mycket skall man vara med om !!
Vårt fartyg begav sig av tidigare än den andra båten och jag kunde vinka, och dom vinkade tillbaka till mig Måndag 15/12 väcktes jag av väckarklockan 05:30 för att äta frukost 06:00 och befinna oss
i bussen 07:00 sharp och vi infann oss för att kunna lämna 07:00 sharp, eftersom vi hade c:a 40-45 mil att tillryggalägga den dagen.

Efter 10 min. slog det mig, ”har jag eller har jag inte packat ner finbyxorna”.
Jag berättade detta för guiden som sa att: ”då vänder vi om” men jag menade att det kan vi inte göra, men vi vände om, jag rusade upp till mitt hotellrum, inga byxor och då hade jag alltså ändå packat ner dem. Dessa byxor fick jag sedan ”äta upp” resten av resan !
Jag tyckte ju det var försmädligt, men guiden menade att vår chaufför säkert kunde köra in den tiden.

Vi for så i ett par timmar, med uppehåll för lunch och kisspauser m.m.

Jag uppmärksammade att det var ängar med små bomullsliknande blommor och frågade guiden som sa att ”visst är det nysatta bomullsbuskar” och att Turkiet har stora bomulls-odlingar just i dessa områdena.
Lustigt, eftersom jag själv en gång i tiden plockat den färdiga bomullen från buskar i Israel
i 1962 då jag tillbringade ett år i kibbutz på den tiden.

Vi for upp för Taurusbergen med det 1,825 m. Höga Alcabelpasset till Konya, denna stad som drar till sig folk från hela världen och anses mycket Cosmopolitisk.

Vuilcanutbrott och vindar har i årtusenden format detta fantastiska landskap av lava med bisarra sandstens-formationer. Redan för 2.000 år sedan började folk i regionen att skapa sina hem, kyrkor och underjordiska städer i mjuk sten som om man ville få ett nytt rum karvade på i 4-5 timmar och hade sedan en ny bostad och till ganska nyligen har folk bott i dessa grottor i bergen, ganska nyligen eftersom man kunde se såväl parabol-antenner som telefon-ledningar men det hade nu börjat bli farligt att bo där då husens tak börjat ge med sig och störtat in.
.
Vi hade ju fått gå in i dessa grottor som bestod av flera gångar, en del jättesmala och gångarna gick i ett virrvarr för att kunna hindra eventuella fiender. På ett ställe var köket och dom kunde bara laga till mat på natten då annars röken kunnat röja deras existens.

T.o.m. ett hotell hade funnits på platsen med rum inkarvade i berget

Flera utflykter bl.a. till mattknytare vars finaste mattor befann sig i USA, och jag facinerades bl.a. av en liten matta c:a 80cm x 50 cm. och visade, när den hölls upp, ett Istanbul på dagen och lade man ner mattan på golvet så gjorde skiftningen att man såg ett Istanbul på kvällen.
Vid min fråga vad den mattan kostade, blev svaret 68,000:- men kunde nog prutas ner till
c:a 35,000:-.
Inte mitt prisläge och utan min fru hade jag iallafall inte köpt någon matta.
Jag tillfrågades var min fru fanns och jag svarade ”hemma” och han då genmälde att:
vilken överraskning det skulle kunna bli om jag kom hem med en matta!! Jo, Tack !!

Något liknande hände mig också när vi besökte ett diamantsliperi med smycken, jag hade visat ett intresse för en ring, vilket genast togs upp som att jag skulle visas på smycken som till att börja med låg ganska högt i pris för mig, men dom arbetade sig igenom olika förslag på smycken och till sist frågades det: ”Vad hade du tänkt dig för prisläge” och när jag sagt detta flickan gått ut och jag trodde dom hade tappat intresset för mig, men kom tillbaka med ett halssmycke som jag efter visst prutande köpte hem till Lis.

En dag stod på dagordningen att vi skulle besöka Dervisher, dessa män som snurrar runt, runt och försätter sig i trans och det är ett helt nummer av detta, hur dom kommer in, bugar sig för varandra samt för publiken och sedan börjar snurra. Det pågår säkert i 20-25 minuter med en liten paus varpå dom återupptar snurrandet,
Helt Obegriplikt skulle jag vilja säga !
Man fick inte filma och man fick inte applådera, detta var en ritual som utfördes.

Sista kvällen togs vi till ett ställe där vi skulle få se magdans.
Det började med att det var 12 flickor och pojkar som dansade typ folkdanser i vackra dräkter och tempot blev rätt högt.
Från taket hissades sedan ner vår magdansös och man kan säga att ”Hon kunde sina saker”.
Hon var smal och som de kvinnor som brukligt var, varit rätt tjocka, men det ”dallrades” på rätta ställena ändå!

Det sista hotellet som vi anlänt till vid 17-tiden och jag gick in på mitt rum när jag tyckte mig se en svart katt.
Jag öppnade balkongen och hoppades den skulle gå ut den vägen och efter ett tag tyckte jag mig vara ”kattfri” då jag åter fick syn på katten som alltså var kvar på mitt rum och jag öppnade dörren ut till korridoren och trodde mig ha blivit av med katten ifråga.
Jag vek upp täcket för att lägga mig och vila litet innan vi skulle iväg, vek upp täcket och vad får jag se? Jo en decimeterlång kattskit !!

Det fanns möjlighet att flyga Luftballong och jag tånkte i mitt stilla sinne att: En gång i livet måste man ju passa på att göra detta, så sagt och gjort.
Vi väcktes 05,00 för att äta frukost och vara på ballongområdet vid 7-tiden då det var mest favorabla luftkonditioner så tidigt på morgonen.

21 personer skulle rymmas i korgen under ballongen, vi klev i via en liten trappstege och i den snålblåsande vinden var vi relativt skyddade mot den kalla vinden, samt att var gång det ”spyddes ut” eld inne i ballongen, så värmde den vinden våra hjässor !

Vi var inte ensamma, c:a 25-30 ballonger var uppe samtidigt och det var fascinerande att se alla luftballonger runtom oss och jorden som vi såg milsvitt omkring.
Vi var väl uppe c:a 30 minuter och när vi var på nerväg så blev vi tillsagda att ta tag i repstumpar i väggen på korgen och det gjorde vi.

Vi kom ner med en duns och korgen lutade väl mycket bakåt, men män kom rusande och tog tag i de repen som kastats ut efter korgen, och höll emot, medans andra slängt sig på korgen för att få den på rätt köl.

Inga trappsteg nu, men en stor och stark man tog tag i mig och lyfte mig bokstavligen upp ur korgen och satte av mig på marken.
Nu vankades det champagne (eller något liknande) och alla fick var sin medalj som minne av luftfärden.

Sista natten och vi skulle åka 02:00 för att vara på flygplatsen 03:00 och flyget skulle gå 05:00. Vi fick ”frukost” på hotellet vid 01:00, men jag tyckte inte det var någon idé att gå och lägga mig utan lade mig alltså ovanpå sängen.
Vi kom så iväg och incheckningen gick smidigt och planet lyfte kl. 05:00 och vi anlände till Landvetter flygplats 08:00

På planet hade jag ”korridorplatsen och somnade och sov nog i 2 timmar och när jag vaknat upp så sa jag till mina medresenärer att jag nog inte hade varit någon bra samtalspartner, men dom berättade att dom hade klivit över mig när dom skulle på toa, ”men du märkte ingenting”!

En fantastisk och lärorik vecka får man säga.

Hälsningar / Robert

Top